Informationsfilmer

Skidloppet "Från Gräns Till Gräns" 2003

Skidloppet Rajalta rajalle (Gräns till gräns) som går från ryska gränsen över Finland till Sverige gick i år för 20:e året. Det är 440 km och har klassats som världens längsta, med undantag för 2002då ett lopp från Finska viken till Ishavet genomfördes.

 En av LSK's åkare deltog 2000 och 2003. Läs hans rapport från 2003
 

Rapport av Gunnar Boström före loppet 2003
(loppet gick den 7-13/3)

Detta skidlopp heter på finska "Rajalta rajalle hiihto" och förkortas med "RR". På engelska heter det "From Border to Border". Det går från ryska gränsen (Saunavaara) tvärs över Finland till Tornio/Haparanda. Det är 444 km långt och tar 7 dagar.

Natten före starten övernattar man i Oivanki utanför Kuusamo. På morgonen transporteras man sedan med buss till Saunavaara vid ryska gränsen. Man åker sedan skidor tillbaka till Kuusamo första dagen. Övriga övernattningar sker i Taivalkoski, Pikkusyöte, Rauna, Hosio, Honkamaa och efterlängtade Tornio. I Tornio, efter sista dagens skidtur på 76 km, blir det först ett studiebesök med provsmakning på Lapin Kulta. Sedan blir det fest på hotellet med dans efteråt till musik med finskt stuk.

Övernattningar sker med varierande standard, man bör ha sovsäck med sig för övernattning på golv i nerlagda skolor etc. Men oftast övernattar man i trevliga stugor eller hotell. Torkning av blöta kläder kan vara ett problem, man bör således ha med sig tillräckligt med ombyten.

Vätskekontroller finns på minst 2 ställen per dag. Tillgång till lite mat brukar finnas på ett ställe per dag. Man behöver således inte ha med sig egen dryck och mat - även om det kan vara en fördel vissa dagar.

Följebussen som transporterar utrustningen och eventuella sjuklingar ansluter till spåret minst en gång per dag. Då ges man möjlighet till att byta utrustning eller klädsel.

De längsta dagsetapperna är 75 respektive 76 kilometer. Vissa dagar är det en hel del upp och ner, de största höjdskillnaderna per dag är ca 200 meter. Den kortaste etappen är 44 km.

Loppet genomförs nu för 20:e året i följd och är populärare än någonsin. Det är fulltecknat (332 st) med väntelista. P.g.a. problem med övernattningar kan man endast ta drygt 100 st per dag. Loppet är därför uppdelat i RR1, RR2 och RR3 med start den 7, 8 respektive 9 mars.

RR har alltid ett stort internationellt deltagande. I år är fördelningen
Finland: 89, Tyskland: 86, USA: 48(!), Italien; 28, Slovenien: 28, Schweiz: 24, Frankrike: 9, Sverige: 7, Spanien: 6 och Holland: 4. Ungefär 20% av deltagarna är kvinnor.

Jag har åkt detta lopp en gång förut, år 2000, se reseskildringen nedan.

Totalkostnaden för loppet är i år EUR 630. Det inkluderar allt utom vallaservice.

Det är relativt smidigt och billigt att åka till Oivanki med tåg + buss. Själv tänker jag lämna bilen i Hallsberg för att åka med Tågkompaniet till Haparanda och sedan vidare med buss via Oulu (Uleåborg). Återresan är ännu enklare eftersom skidäventyret slutar i Tornio/Haparanda.

/Gunnar Boström
tel. 12 18 20
 

Rapport av Gunnar Boström efter loppet 2003

Det blev en spännande vecka. Vädret var tidvis ganska så våldsamt vilket gjorde att det blev jobbigare än det förra ”RR” jag åkte för 3 år sedan. Hela veckan följdes vi av ett tyskt TV team som dock tyvärr endast hade möjlighet att filma oss i anslutning till vägar. Det kommer att visas i några TV program under april, det längsta inslaget blir 1,5 timme.

Den första dagen hade vi en kraftig motvind med snöfall som gjorde att det tidvis inte fanns några spår och ibland var det rätt stora snödrivor att forcera. Dagens 63 km tog, även för de allra bästa åkarna (3:e leds åkare i Vasaloppet), längre tid än de värsta Vasaloppen. Men det blev bingo för mig vad gällde login efter första dagen. Eftersom jag inte hade angett med vem jag ville dela rum blev jag ensam tilldelad (av misstag?) en lägenhet på Kuusamos lyx SPA. Vardagsrum med TV, musikanläggning och bar. Välutrustat kök, badrum med tvättmaskin och torkskåp, stort sovrum. Fri tillgång till SPA anläggningen – men det hade jag inte ork över för. Men visst såg det fint ut att kunna simma ut till en ö i lagunen för att dricka öl.

Även den andra dagen hade vi vädret emot oss, och den var ännu längre, ca 72 km. Men dag 3 blev däremot en ganska behaglig semester, bara ca 58 km. Det behövdes eftersom man hade fått lägga om sträckningen för den 4:e dagen så att den blev hela 84 km. Dessutom var det ett rejält snöfall och det blåste ganska våldsamt på de öppna myrarna och sjöarna. Lyckligtvis så blåste det mest från sidan och tidvis hade vi nästan medvind, men spåren var bitvis helt bortsopade. Det var varmt, nära nollan, och man blev omväxlande isbepansrad och väldigt blöt. Men man kunde avbryta dagen redan vid 44 km och 60 km. Jag valde det senare, betydligt mer än hälften av alla startande bröt denna dag.

Den 5:e dagen blev den kortaste dagen, bara ca 45 km. Det blev en övernattning utan tillgång till dusch, istället njöt vi av sambastu med vattenkar för att klara hygienen.

Loppet avslutades sedan med två mycket fina dagar, stakföre i strålande sol. Speciellt sträckan mellan Kemi och Tornio som till stora delar gick i Skärgårdsmiljö var en fin avslutning. Sista natten tillbringade vi på Tornios stadshotell med olika festligheter, inklusive studiebesök med ölprovning på Lapin Kultas bryggeri. Nytt bingo för mig – jag tilldelades ett enkelrum.

Även under dagar med spår igendrevade med nysnö stortrivdes jag. Här var det inte frågan om att åka på räls (som man ju gör numera när man åker skidor) utan det var riktig skidåkning i lös nysnö. Det gav en mjuk, tyst skidåkning med bra glid (men inget blixtföre). Men de som endast åkt i välpreparerade spår i sina liv hade det kämpigt, speciellt då de som dessutom lagt på klister med underfrysning som följd.

Vissa dagar åkte vi genom områden med välpreparerade spår där det gick utmärkt att skejta långa sträckor. Jag blir alltid lika förvånad och avundsjuk när jag ser hur välförsedd man är i Finland med stora områden preparerade för längdåkning.

Att vinden blir så viktig beror på att spåret mycket ofta går över oändligt stora öppna myrar med bara enstaka torra trädstammar och myrtallar, sjöar, gamla banvallar utan slut och långa ofta kuperade kraftledningsgator. Men ibland så smyger sig spåret också genom tät snötäckt skog, hela tiden ett mjukt upp och ned över små kullar slingrande mellan trädstammarna. En kommentar jag hörde i spåret i ett sådant parti var: Detta är den finaste upplevelsen jag haft i mitt liv!

Det var en spännande blandning av folk från olika nationer som deltog. Flera var orienterare, bl.a. några kvinnor från USA och några tyskar. En tysk i 18-årsåldern (den yngste deltagaren, deltagit i junior VM) studerade svenska, för det tyckte han att man måste kunna som orienterare -. En tysk professor mätte effekterna på kroppen före, under och några månader efter loppet, hans andra RR. Han hade gjort liknande mätningar när han cyklat över Klippiga Bergen, gått en 60-mila pilgimsmarch etc. Hans professur, som får sina anslag från tyska staten, går ut på att studera hur man kan förbättra livskvalite´n hos äldre genom fysisk rörelse. Han kunde berätta intressanta saker om sina resultat.

På min fråga till flickorna från USA (som orienterade och tävlade på skidor) om det var något speciellt som förvånade dom, svarade de att det var framförallt två saker, dels att medelåldern var så hög (de hade förväntat sig endast vältränade personer under 40) och att vi åkte så fort.

Jag fick också en lärorik men förfärlig historiebeskrivning om krigets fasor och problematiken finnar – tyskar – svenskar under andra världskriget. Flera delgav mig sina personliga erfarenheter och historiska fakta. Det var tydligen mycket som saknades i vår skolas historiebeskrivning. Vi åkte ju också nästan hela dag 2 på dödens väg, den järnväg som tyskarna byggde (17,5 mil) för att kunna frakta fram trupp till ryska gränsen. Den heter dödens väg på grund av alla dödsfall under byggandet, det var ju krigsfångar som offrades där, t.ex. polacker men även tyskar (icke nazister).

Jag har några gånger fått frågan hur detta lopp organiseras. Det är de kommuner vi passerar som ansvarar för sträckan genom kommunen, dvs. spår och spårmarkeringar, matkontroller, avståndsskyltning och troligen även övernattning. Det innebär att det är skiftande kvalite´ på sträckorna. Alla längdangivelser, även i den här rapporten, ska man t.ex. inte ta för bokstavligt. Arrangörerna är medvetna om det och säger att ”vi är här för att åka skidor inte för att räkna kilometrar”. Jag ger själv jumbopriset till Tornio/Kemi och första priset till Ranua. Det verkar som att det är Ranua som är sammanhållande och drivande.

Alla intresserade uppmanas att anmäla sig i tid till nästa års lopp! Det blir snabbt fulltecknat speciellt om man själv vill bestämma vilken dag man ska åka.

18 mars 2003
Gunnar