Igår skidade Esa 88 km. De tre som tog den långa vägen höll på i nästan 13 timmar. Turen gick bl a över ett fjäll där de mötte solnedgången över ödemarken som spred sig åt alla håll så långt ögat nådde. Det var en storslagen syn. Dessutom var området något av bakgård till Esas stuga. Han var mycket nöjd med turen.
Den här dagen har varit fulländad, men tyvärr inte för Esa och Gunnar...
Vi delades upp i två grupper, en långsam och en för de som brukar åka lite fortare. Esa och jag ingick i denna snabbare grupp på 5 personer, och vi startade 30 minuter efter den första. Detta för att vi gemensamt skulle forcera ett förmodat svårt parti (vilket det dock inte var) lite senare på dagen. Det var vindstilla, sol, några minusgrader och bra spår över den milsvida sjön (ett vattenmagasin). I fjärran såg vi snöklädda fjäll. Vi skidade närmare 30 km på eller längs med sjön, en härlig sträcka. Området vi passerade under dagen anses av Paavo som Finlands vackraste.
Efter ca en timmes åkning blev Gunnar omåkt av en snöskoter med släde. Den förstörde spåret och han tänkte en del fula saker om skoterföraren. Så råkade han titta ner i släden, där låg Esa – en sjuktransport!
Esa har haft illavarslande muskelsmärtor i ryggen några dagar och i dag skedde det värsta; någon muskel eller muskelfäste vid revbenen sträcktes så illa att åkningen tog tvärt slut. Han fick köras i snöskoter till bilen och sedan vidare till nattlogin.
Gunnar avslutade sin 7-dagars Voltarenkur för ett dygn sedan. Morgonen började mycket bra, axeln kändes nu helt återställd och han stakade med full kraft över sjön. Men efter en dryg timme började det göra ont, och efter 5 mil gav han upp och åkte bil till nattlogin. Han kunde således inte fullfölja alla dagens 62 kilometrar. Det sved...
Det finns mycket intressant att berätta om trakterna vi passerar. T ex om den stora skola vi logerade i igår natt. Vi låg i den väldigt moderna idrottshallen. Skolan har ett stort upptagningsområde. Och den har totalt 15 (femton) elever! I skolan bjöds vi på obegränsade mängder siklöja, något de får från den stora sjön Lokka vi passerade idag. Just nu bor vi på ett fullständigt "otänkbart" Vilda Västern ställe ute i obygden. Men, vi har inte ork över för att berätta, och Esa ligger nerbäddad f n (det är han som brukar bidra med informationen om trakterna vi passerar).
Men tro nu inte att vi ger upp. Esa ska göra ett försök att komma igen i morgon, han tänker sig att åka i slow-motion med de absolut långsammaste. Och sträcken blir kort. Gunnar har fått flera Voltaren tabletter av Fritz och hoppas på underverk, eller åtminstone att klara de 6 återstående dagarna. Tysken som vurpade på vägen igår och fick uppsöka sjukhus, åkte lika långt som Gunnar (5 mil) idag, men går på smärtstillande tabletter. Det finns flera sådana exempel på tokiga människor här...
Vi har nu med god marginal passerat Kiruna breddgradsmässigt.
Esa och Gunnar
| Föregående dag | Översikt | Nästa dag |