Nedan redogör Gunnar för dagen. Esa och två andra åkte en annan längre sträcka (tog ungefär 12 timmar), och återkommer senare med en redogörelse – hoppas jag.
Det blev en tung dag. En stor del av de skoterleder vi skulle åka var ej uppåkta, utan snöskotern försökte köra upp spåret i jungfrulig snö. Det blev långa sträckor mest ett dike, helt utan stavfäste. De unga flickorna som körde skotern tappade ibland släden (som ska göra skidspåret), ibland körde de fast. När de skulle dra/släpa/lyfta/knuffa fram släden för att kunna koppla den till skotern igen sjönk de ner till midjan i snön. De fick snarare simma sig fram än pulsa fram i snön. Det gick inte mycket bättre för oss med smala tävlingsskidor och skidskor. Till sist var föraren så trött så hon lade sig på snön med ansiktet neråt i snön och låg så någon minut innan hon orkade upp för att dra i startsnöret igen.
Vi fick ge upp. Vi följde istället en liten bilväg som gick i en annan riktning men så småningom kom fram till en asfalterad väg mot slutmålet Lokka. Dessa asfalterade vägar är täckta av hård snö eller is, och det finns nästan aldrig något grus på dom. Bilar är mycket sällsynta. Det blev ett verkligt israce och de 20 kilometrarna hem (inklusive tre långsamma i skoterspår) gick på en timma för oss som kom först. Eftersom vägen var knölig och spårig var det inte helt riskfritt, en person fick uppsöka läkare. Han sa nej till vidare skidåkning, den skadade är av en helt annan uppfattning.
Lokka ligger vid en stor kraftverksdamm som vi börjar med att korsa i morgon (de första 22 km). Det blir inte utan svårigheter, vi måste bitvis åka i grupp med guide. Det lär bl a finnas mycket vatten på isen.
Dagens sträcka var troligen ca 50 km (olika uppgifter cirkulerar).
Gunnar
| Föregående dag | Översikt | Nästa dag |