Den snabbaste sträckan.
Jag (Gunnar) vågade ju inte åka hela 8 mil igår p g a min axel. Innebar troligen att jag var ovanligt utvilad idag. De 38 kilometrarna avverkade vi som åkte fortast på ca 3:10, inklusive lång lunchpaus och fikapaus. Några spår fanns det inte, vi åkte i mycket isiga skoterspår, ett våldsamt kanande som gick fort. Mitt klister försvann i det hårda föret efter ca 2 timmar, men vad skulle jag med det till, det var stakåkning som gällde till 100 %.
Gruppen har nu utökats med ytterligare tre tyskar (inklusive en kvinna), vilket gör att vi nu är 27 st som siktar på att nå Ishavet. Vissa nackdelar medför det dock, de gympasalar respektive klassrum vi ska bo i räcker inte riktigt till. Idag, med Saija som mål, bilades vi till en nerlagd skola i Kotala för övernattning. Vi ligger lite överallt där vi kan hitta plats för en madrass.
Skolan tillhör en samfällighet av fyra byar på totalt 150 personer. Fotografier, teckningar och sådant finns fortfarande kvar här, jag trodde därför att det fortfarande var en levande skola. Datorn jag sitter vid tillhör också samfälligheten.
Man har hittat ett par skidor, 5 000 år gamla, i en myr här. De är av lite annan konstruktion än dagens skidor. T ex är den ena skidan mindre, användes väl för att skjuta på i lössnön. År 2005 avser de att ha världsmästerskap här med denna gamla typ av skidor...
Jag upplever ett markant skifte i naturen nu, den blir allt kargare. På myrarna dominerar t ex nu alltmer de små knotiga björkarna och de korta urgamla tallarna är ofta täckta av lav. Vi pratar hemma om att lämna högstubbar i våra skogar, här består ofta "skogen" naturligt till hälften av torra träd, troligen mycket gamla.
Gunnar
| Föregående dag | Översikt | Nästa dag |