Vi fick idag ett tillskott av 5 tyskar, varav 3 kvinnor, som ska följa oss upp till Ishavet. Fyra kommer från Berlin och en från Dresden, och snötillgången har som väl alla förstår varit dålig för deras skidträning.
Samtliga av oss är nu fria från sjukdomar, däremot är olika skavanker legio, inga nämnda inga glömda.
Beträffande våra långa etapper så är det inte alla som tycker att de är långa, dagens 59 km förlängdes t ex med 20 km av två åkare för att de skulle få den motion de tyckte sig behöva. Det är inte första gången det inträffar. Morgondagens 80 km kommer troligen att förlängas av några också (till 90 km).
Dagen var fylld av blötsnö och vallningsproblem. De flesta drabbades av underfrysning. Tidvis blev vi rejält blöta av det blöta snöfallet. Men det fanns ljuspunkter, ska nämna två:
Vid ett tillfälle kom vi genomblöta, nerkylda och med vallningsproblem fram till en kåta. Snabbt fick vi upp eld, torkade och värmde oss medan vi åt av vår matsäck. Världen såg med ens helt annorlunda ut...
Vid ett annat tillfälle kom den grupp som Gunnar åkte i just då in i nya snöförhållanden med underfrysning som följd. Alla stapplade fram på skidor med en 3-4 cm klabbsnö/underfrysning. Mycket jobbigt. Vi stannade och tittade på varandra, jag frågade vår guide och vallaexpert, Paavo: "Vad ska vi göra??" Han slog ut med händerna, log med hela ansiktet: "Lachen!" (skratta). Alla började gapskratta. - Och det hjälpte!
Gunnar för sin del lade även på gult klister (tips från Per) och behövde aldrig valla om mer. Esa vallade om 4 gånger med samma miserabla resultat. Till slut tröttnade han på det och lade glidvalla över hela skidan. De innebar att han fick stakåka 3 mil.
Esa och Gunnar
| Föregående dag | Översikt | Nästa dag |