Detta var en ren söndagsutflykt, en mycket lätt dag. Strålande sol, 5 - 6 minusgrader, perfekta spår och lätt terräng. All typ av vallning var lyckad. Och pricken över i:et; sträckan var betydligt kortare än beräknat, bara 37 km. Märkligt nog så känner vi oss initiativlösa och trötta ändå.
Vi har anlänt till finska vinterkrigets största slagfält, Raate. Här dog 23 000 ryssar och 1 000 finnar på tre dagar. Det finns ett stort krigsmuseum som de flesta har besökt. 15 km därifrån har vi inkvarterats i en småskola. Det första vi fick göra var att plocka undan skolbänkarna. Här finns inga dagstidningar, som det har funnits på de senaste ställena (finska). Esa brukar bläddra igenom dem och berätta om den största världshändelsen för dagen. Bilderna förstår man ändå, de brukar bestå av Gunnar och Esa och andra internationella skidåkare. Denna uppiggande nyhetsförmedling har vi missat idag, det kanske bidrar till vår håglöshet.
Maten var, som vanligt, fantastisk; Renskav, potatis, frusna tranbär (plockas frusna och äts när de precis tinat, smakar ungefär som frusna lingon). Ohyggligt gott! Till detta drack vi hembryggt öl (motsvarar ungefär svagdricka och görs traditionellt på korn). Till efterrätt fick vi hjortronkräm och till kvällskaffet en rejäl blåbärskaka.
Esa bävar inför morgondagen när han uppnår mogen ålder ("gammal gubbe" säger Esa) av 50 år. Nu kommer Gunnar, Per och Torsten att sammanträda för att bedöma om vi ska kunna acceptera att denna yngling får ingå i gruppen av mogna och visa svenskar.
Esa och Gunnar
| Föregående dag | Översikt | Nästa dag |