Dagens etapp, 55 km, skulle starta 07:30. Det var någon plusgrad och snöade lätt. På sjöar och myrar fanns vattensörpa, spåren var bitvis mycket bra preparerade för att en skidtävling skulle köras på samma spår under helgen. På andra ställen fanns det ännu inga spår. En lätt vallahysteri utbröt och starten försenades med minst 30 min. Tre sjuklingar åkte bil denna dag, och en tar flyget hem till Österrike p g a maginfluensa (hon skulle i alla fall ha avbrutit inom några dagar). Gunnar som var lite krasslig undrade om det var klokt av honom att starta.
De första 2 timmarna blev också lite hostiga och tröga. När temperaturen steg under dagen, försvann bärigheten på vissa delar av spåret med genomtramp som följd. Åkningen blev väldigt tung, speciellt vid partier där man inte ens fick stavfäste p g a den mjuka snön. En rätt lång sträcka fick vi gå och bära skidorna. På två ställen hade vår snöskoter med spårsläden kört fast och de närmaste åkarna fick gräva – släpa – lyfta upp den. Så småningom kändes det bättre och bättre. Den sista biten fram till dagens etappmål, en f d gränsstation vid ryska gränsen, var det kanonglid, Gunnar blev helt frisk och tänd på mera skidåkning. Märkligt. Inte bara fysiskt utan även psykiskt tycks svängningarna vara tvära just nu. Mitt under dagen, när det var som svårast, hade Esa en mental svacka med funderingar över vad han hade här att göra. Men när solen tittade fram och skidorna gled som i en dröm över snön försvann de dystra tankarna.
Väl framme vid etappmålet lekte livet igen. Gränsstationen är egentligen en f d förläggning för gränsbevakning. Den ägs numera av tyskar som hyr ut den. Där möttes vi av 12 draghundar fastsatta i var sitt koppel i en lång kedja. Rörelseutrymmet för varje hund var väldigt litet, de kunde resa sig men inte förflytta sig mer än några decimeter. Vilket hundliv... Stället var mycket trevligt, vi möttes med kaffe och pannkaka, underbart. Detta är minsann ingen massförläggning, 2 personer placerades i varje 4 bädds rum. Maten var förstklassig, och inkluderade bl a gäddbiff. Det är också ovanligt lugnt här mobiltelefonmässigt, det saknas täckning. Man får gå ut i skogen en bit för att få kontakt med operatör. Och går man för långt tas man av ryssen.
Esa och Gunnar
| Föregående dag | Översikt | Nästa dag |