En fin morgon med en röd morgonsol över sjön mötte oss vid det förstklassiga frukostbordet. Esa såg lite orolig ut, och 15 minuter före avfärd hoppade han snabbt ur sängen, där han legat och dåsat, klädde om i rekordfart för skidåkning istället. Kunde inte hålla sig. Fick nog nöja sig med gårdagens vallning, inte så bra eftersom klistret blev rätt smutsigt igår. Undrar om han fick med sig någon matsäck?
Själv beställde jag taxi till staden för mig och två av de äldre tyskarna som också stannat hemma. Det blev en 3 km gemensam host, host färd. Det språket hade vi i alla fall gemensamt. Tur f ö att de åkte med mig, jag visste åtminstone vilket hotell vi bodde på, bra att veta när man ska åka tillbaks.
Vi åkte till apoteket där tyskarna inhandlade stora påsar fulla med medicin (mot hosta och feber och jag vet inte vad) till sig och sina kompisar. Jag själv försökte ta ut pengar i en automat. Det gick inte. Gick då till Meritas uttagsautomat – nobben igen. Gick då in på bankkontoret, där de krävde att jag skulle försöka igen i automat, under överinseende av kassörskan. Då blev kortet spärrat (tredje försöket). Under en timmes tid försökte kassörskan sedan att får spärren hävd. Jag pratade till sist med First Card i Stockholm och det visade sig att det inte går att häva en spärr, och de hade inget förslag till hur jag skulle få ut pengar på annat sätt. Så här står jag nu med tom mage (hade tänkt äta lunch i Kuhmo), med en väska trasig intill obrukbarhet, och utan möjlighet att köpa biljett tillbaka till Sverige. Så nu "ä de’ bara å åk", ingen mening med att spara sig, hem kommer jag ju ändå inte. Jag försökte f ö ta ut pengar från något av alla andra konton jag har (banken var ju i högsta grad medskyldig till att kortet spärrades), men det var helt omöjligt. Och solen den bara lyser och lyser från en blå himmel.
Kvällen (Esa): Jodå, jag fick med mig en matsäck, några brödbitar och saft. Under skidfärden tog jag det lugnt för att inte irritera min onda hals. Dagen blev en ren rehabilitering med sävlig åkning och njutande av den soliga varma dagen. En av kamraterna åkte med bar överkropp. Vid minusgrader brukar han ha en brynja på sig. Sträckan blev 40 km.
Esa och Gunnar
| Föregående dag | Översikt | Nästa dag |