Dagens start från Kiihtelysvaaras bondgårdspensionat var inte helt utan dramatik. Turledaren Paavo hade sent under kvällen blivit informerad om att en del av sträckan var mycket kuperad och svår, dessutom med snöskotertrafik. Säkerhetstänkandet hos arrangörerna är högt, varför Paavo fattade beslutet att ingen skulle få åka detta svåra parti på 20 km av totalt ca 80 km. Vi kördes med taxi förbi denna sträcka. Information delgavs efter frukost när vi mentalt var helt inställda på en lång och krävande dag och hade laddat ryggsäckarna för att klara det. Många kände sig besvikna men fick foga sig i beslutet. Till slut blev inte sträckan längre än 49 km efter diverse förändringar av skidrutten (som bestäms i samråd den lokala snöskoterföraren).
Morgonen var kall men förhållandena blev ideala senare på dagen. Esa hade efter nattens mentala uppladdning ett överskott av energi, vilket kom till uttryck genom att han åkte de sista 35 km i bästa Vasaloppsfart, ca 13 km/h.
I gårdagens strålande solsken drabbades en av deltagarna av snöblindhet. Av en tillfällighet råkade den lokala distriktsläkaren komma förbi vår första rastplats (vid landsväg) idag. Han ordinerade omedelbar hemresa, så nu är vi en mindre. Med tanke på ovanstående tog Gunnar på sig skidglasögonen denna dag. Men när solen till sist kom fram tog han snabbt av sig dem, upplevelsen av det sena eftermiddagsljuset och naturen förlorade så mycket av sin kvalité att förlusten blev alltför stor. En udda naturupplevelse fick f ö Esa vara med om under den andra etappen; Mitt ute i skogen och den förmodade vildmarken hörde han den – signalen från glassbilen! Ingen dag har varit den andra lik, undrar vad morgondagens 63 km bär i sitt sköte?
Esa och Gunnar
| Föregående dag | Översikt | Nästa dag |