När vi startade imorse var våra kroppar både trötta och motsträviga. I början var det mycket saxbackar och utför fick man ploga och bromsa vilket är ganska jobbigt, speciellt när man redan från början är trött. Vädret var dock kalas, både vallnings- och upplevelsemässigt. Solen lyste och snön var gnistrande vit. Det var väldigt lättvallat och drömföre, så när vi väl hade lagt de inledande backarna bakom oss blev det riktigt skönt. Framåt eftermiddagen protesterade kroppen inte ett dugg och vi var båda överens om att livet omöjligt kunde vara mycket bättre.
Efter 64 km (i stället för de planerade 50) kom vi fram till vår övernattningsplats, en till konferenscenter ombyggd bondgård mitt ute i ödemarken. Ganska omgående försvann el och vatten så vi åkte till en gammal bastu där vi bastade, män och kvinnor tillsammans. Det fanns bara en vattenkran och den var placerad inne i själva bastun, så tvätta sig fick man göra där eller ute i snön. Vår bästa middag hittills intog vi sedan på bondgården. Den serverades dock med en del drycker som vi inte kände igen, bl a hemgjort rabarbervin och hemgjord öl (Gunnar tyckte att den sistnämnda smakade ungefär som dåligt palmvin).
Dagen avslutades med information om nästa etapp: Ett skräckscenario. Många överväger nog att åka bil en del av sträckan. Det blir minst 75 km varav 25 är mycket backiga. Vi måste starta 07:00 och då kommer det att vara ca 18 grader kallt, framåt lunch ska det bli ett par plusgrader för att sedan sjunka till ett par minus vid målgång. Just nu planerar vi att åka skidor hela vägen men vi får väl se hur det känns i morgon klockan sju.
Esa och Gunnar
| Föregående dag | Översikt | Nästa dag |